Deppig dag

Hej Allihopa 

Nu har det gått ca 2 månader lr till och med mer sen jag skrev sist och de är väl på tiden att ni får läsa om mina äventyr i crazy town.

Jag var hemma över vårt spring break, vilket var väldigt mysigt inget stress och jag fick äntligen läsa mina böcker jag velat läsa. 6 st för att vara ointressant.

Kom tillbaka för ca 2 veckor sen och har gått i skolan ända sedan de, 

Allt går mycket smidigare denna termin och min scen skräck är nästan helt borta :)

Vi har fått en ny lärare i vocal performance och de har hjälpt mycket.

Jag ligger inte efter i något ämne alls och känner inte alls att jag längtar hem, de betyder dock inte att jag ibland mycket hellre hade legat hemma på soffan med min familj och sett en film, lr ätit jätte god thai mat hos min älsklings pappa, lr spelat spel (som jag hatar) med min bror och Linn, lr lyssnat efter min Keith kl 4 på morgonen, jag saknar till och med att bråka med min Ruby (vår katt) lr bara ligga på hall golvet och se på fiskarna som simmar så avslappnat i akvariet.

Jag Saknar att prata med Sam och till och med åka roslagsbana till Niclas för att äta super god mat med Hans familj. Jag saknar att prata i timtals med min faster-aster och lyssna på min kusin spela super hög hiphop i bakgrunden. Jag saknar att åka buss så jag kan läsa och att handla med min farmor.

Jag saknar Henriette som jag inte fick träffa sist jag var hemma, men som ska komma hälsa på mig i sommar (längtar)

Jag saknar laktosfri grädde, glass, cream fresch, fil, yoghurt och allt annat laktosfritt som dom inte vill ha i detta land.

Så jag längtar hem, men inte så mycket att jag vill åka hem precis nu.  

Det har varit en jobbig dag idag, jag kände de på mig direkt när jag vakna att det var något som var fel, sådär som jag gör, dagen gick och jag blev bara mer deprimerad för varje timme. Fick dåliga nyheter angående ett betyg som varit fel, och sen när jag kom hem fick jag veta att en av mina "bröders" (en av killarna i vårt gäng) pappa hade gått bort, han har varit sjuk länge, men de är så sorligt. Jag kan inte ens tänka mig hur de skulle kännas. Just nu vill jag bara gråta för att får ur de onda i mig, jag vill åka hem och krama min pappa! 

Jag vill att de ska gå tillbaka i tiden och fixa hans pappa så han lever. Min kompis är bara 19 år. Varför ska hans pappa dö?! 

Detta gör bara allt så tydligt, man ska inte ta varandra för givet. Man ska älska varje bra minut och hitta något bra i det dåliga. Jag vill bara ligga i min säng och inte röra på mig tills i morgon. 

Jag kan inte förstå hur han känner just nu, eller ens sätta mig in i hans situation, men jag Önskar han var här där vi är så vi kunda vara med honom, och finnas där. 

Jag kan inte skriva mer nu. 

Ledsen att det blev ett så deprimerande inlägg.

Puss o kram 

Michele